Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visa din hustru stor grannlagenhet, då du vill
inta henne på det viset!“
“Åh, om det få vi väl se’n talas vid. Men
efter jag icke får något råd, låter jag det gå
på guds försyn ... farväl!“
“Vänta,“ ropade fru Ringeborg med döende
röst, “jag har ett förslag!“
Carl vände genast tillbaka.
“Men kom icke och anklaga mig om det
går galet, ty jag bedyrar vid vår hittills
obe-fläckade ära, att du i morgon, då detta rus
gått öfver, ångrar dig och vill ge allt i
verl-den för att vara fri.“
“Nej, ty jag vill och jag slcall visa henne
att äfven jag kan finna tröst. Jag känner redan
hvad hon i morgon kommer att känna, då hon
får höra att min tro är förpantad åt en annan.“
“Efter det då ändtligen skall så olyckligt
vara, må du åtminstone icke bli till ett åtlöje.
Jag tror mig känna en flicka, som med
tacksamhet vill emottaga din hand, och än mer,
en flicka, som jag gerna skall kalla dotter,
emedan jag på senare tider lärt så
fullkomligt bedömma hennes värde att jag i alla fall —
förstås med sans och reson — kanske
föreslagit dig henne.“
“Hvar vistas hon,“ ropade Carl med vild
belåtenhet “hvart skall jag gå.“
“Du skall icke gå någorstädes, min son:
jag vill sjelf skicka efter henne — är du nöjd
med det?4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
