Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fann denna anspelning på hans kännedom af
Hildurs väsende, och först efteråt fann äfven
Viktor, att han bort vara den siste som gjort
en dylik skarpsynthet gällande. Likaledes
insåg han med oro, att han ganska ojemnt och
konstladt skickade sig i egenskapen af
stadgad man, och det var likväl just detta han
måste bemöda sig om att vara, åtminstone att
föreställa, om det i framtiden skulle bära sig
med Tekla, som nu mer än någonsin var
sluten, dock alltid med en synbar godhet i sitt
väsende mot honom.
44Aj aj,44 sade Hildur med sin obesvärade
djerfhet, “du har alltför liten takt, herr
svåger! Men i alla fall är väl en repetition
nödvändig för sjelfva representationen.”
Viktor började bläddra i Walter Scotts
Rob Roy, hvaruti han förut läst: han aktade
sig noga att få en ny blick af Tekla, notabene
af sista slaget.
Men Amelie, som förnam något sällsamt
hos Hildur, frågade med ett allvar, som ej
tillät undanflykt: “Hvarifrån kommer du?44
44 Jag kommer från tant Ringeborg, mamma,
och hon bad så vänligt helsa.44
44Jag begriper ej,44 återtog modem, “hur
du nu kan finna dig så väl i det gamla
salz-wedelska huset! Jag tycker att du, med ditt
lynne, ej skulle ha några sympatier der: du
hade det åtminstone icke fordom, då du tyckte
att der alltid var så ofantligt ledsamt.44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
