Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han tror visst att du fann dig besvärad af
honom.“
Rosa såg ned på Will med ett obeskrifligt
mildt och vänligt leende, och sedan hon i en
blink tecknat att hennes rörelse kom af det, som
Hildur yttrat, tog hon Wills hufvud helt
oge-neradt mellan sina händer och böjde det ned
igen. Och Will, som nu var så salig att Bosa
aldrig kunde ana eller drömma till höjden af
denna salighet, satt åter stilla och orörlig,
lef-vande för sig sjelf i sin egen ros^nfärgade verld,
ty så godt som det nu var för Will, kade det
aldrig varit: han hade ju full frihet att söka
Rosa så mycket han behagade och hoppas
allt hvad han behagade!
Moderns goda mening att föra samtalet
från den ömtåliga riktningen lyckades
emellertid ingalunda, ty Hildur upptog genast Rosas
förmodan och besvarade den med följande ord :
“Jaså, du tänker att Carl var så
tystlåten? Men jag kan försäkra dig att han alls
icke det var — och om du finner något der- *
uti att förvåna dig öfver, så spår jag att du i
morgon skall få ännu mera skäl till förvåning!“
Denna gång måste Tekla åter se upp på
Hildur, och åter fann hon i systerns ögon
samma underliga uttryck.
Tekla tviflade ej att något besynnerligt
måtte hafva tilldragit sig med Carl. Och af
den sakta dallring, som vidrörde hennes hjerta,
anade hon att det besynnerliga, som kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
