Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hvad helst det än är,“ suckade hon och
förde handea öfver de dunkla ögonen, i
hvilkas långa frans ett par tårar hängde, “så har
jag ej mera rätt att klaga. Och om ett
år skall jag icke ens ega rätt att under
nattens enslighet egna en tår åt tanken på den
sällhet, som kunde ha varit min, ty i hans
kärlek fanns likväl ett större djup än jag
anade .... Arme Viktor, du klagar redan
öfver din färglösa lycka, du vill draga ned hela
himlen och famnar blott den kalla jorden ...
Men du skall äfven finna några rosor, om än
bleka“........................
Följande morgonen, vid samma tid som
Hildur hade det hemliga samtalet med sin mor,
fick grosshandlaren besök af rådman Salzwedel,
som å sin sons vägnar formligt anhöll om
Hil-durs hand, en begäran, den Holgersen, sedan
rådmannen försäkrat om Hildurs eget samtycke,
fann sig så mycket villigare att besvara med
ett tacksamt ja som det syntes honom, i
motsats till Tekla, särdeles lyckligt att vara
förbunden med en ansedd slägt — ju flera som,
i händelse af det omöjligaste (en upptäckt af
hans svartaste dåd), skulle dragas med i
olyckan, desto bättre, ty de voro då lika många
intresserade bundsförvandter.
Slagen af den djupaste häpnad, af ett
lidande, som icke egde ord — Amelie hade ju
ej blifvit tillfrågad förrän dottern gifvit sitt ja
och rådmannen kom för att begära hennes —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
