Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Så farväl med dig då — jag ändrar
aldrig ett anbud, so ra jag en ¿ång gjort... Jag
skall Fåta sätta dig i land.“
“Men, herr kapten, jag ville nödvändigt
till sjös, oeh mina ätti francs förtjenar jag.
Antingen måste jag ha dem eller också
ingenting, men hvilketdera lemnar jag åt kapten att
afgöra — kommer kapten lyckligt hem, så vill
han visst icke neka mig det begärda!“
Albin hade vändt sig åt sidan och
varsnade ej det hånleende, som krusade matrosens
läppår.
“Emedan du öfverlåter vilkoren åt mig
sjélf att bestämma,“ svarade kaptenen efter
några ögonblicks betänkande, “så antager jag
dig. Rättfärdigar du ditt skryt, är du så god
som tre eller endast två, så bör du också ha
aflöning derefter ; men är du deremot, hvad
som är lika sannolikt, en skräfla och en
odug-ling, så bekommer du ingenting. Nu är det
uppgjordt — du får gå!“
Den nye matrosen bugade sig, och med
ett kort.4 “Jag tackar, herr kapten!“ lemnade
han kajutan.
“En besynnerlig passagerare den der,“
sade Albin, i det han steg upp och, med
tanken på de väntade damerna, tog kajutan i
närmare skärskådande, “men han gjorde mig
nyfiken på sin skicklighet. Hur som helst, ät
tiden knapp och en resa ingen evighet... Hör
hit, Petter!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
