Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den var sänkt, och hennes kind, som nyss haft
så sköna rosor, visade nu en lätt skiftning
i snö.
“Hvad — om gubben ändå skulle haft rätt,
om jag, under min galna äflan att äfven i
kärleken följa grundsatser, bortsölat en tid, som
aldrig kan återköpas?“ Denna tanke, som Ålbin
ögonblickligt uppfattade, lät honom erfara hela
tyngden af en ångest, så stor att han ej
mäktade dölja den. Han förmådde icke säga ett
enda ord.
“Här är kyligt på morgonen!4’ sade Rosa,
som vid den hastiga tystnaden ej kunde värja
sig från en lätt frossbrytning, men då hon nu
såg upp, såg Ålbins kind blek som det hvita
skummet, hvilket uppkastade sina perlor kring
Sjöfrökens fina former, betogs hon af en så
djup, ren och himmelsk fröjd, att hon var nära
att klaga öfver feber i stället för frossa —
båda dessa symtomer till en stark inre rörelse
kämpade om väldet icke blott i hennes själ,
utan äfven ^å hennes ansigte. Och han, som
för några ögonblick stått orörlig, ilade nu bort,
men återkom snart med en stor indisk, mjuk
och varm schal, den han, utan att dertill
begära tillåtelse, skyndsamt svepte omkring henne,
och så stor var denna schal, att den kunde
tjena henne till både kappa och täcke. Rosa
hade aldrig sett en sådan, och hon var nog
barnslig att för ett ögonblick tänka blott på
schalen, men i det nästa vågade hon en blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
