Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Lit på mig!... Och mi får kapten hvila“.
“Vacker hvila!“ mumlade Albin, i det han
med en niek tog farväl af Sjöfrökens trogne
gårdvar.
Bas tillslöt försigtigt salongs-dörren, men
i stället att lägga sig, gick han och lyddes
utanför jungfru Bettys dörr, och alltsedan han
fick löfte om Polis tro, hade han ej erfarit så
genom-behagliga känslor som dem han just nu
erfor, då han hörde Betty, till svar på någon
fråga af sin unga matmor, med en hjertlig
betoning i rösten yttra:
“Ack, ja, mamsell Rosa, det är visst sant
att han är för innerligt snäll, den hygglige och
hederlige konstapeln! Jag vet aldrig hvad ddi
skulle bli af mig, om jag inte hade honom i
min nöd.“
“Men,“ yttrade Rosa, “tycker du icke att
det är svårt att han kommer in, när du är
sjuk?“
“Det hörs väl att mamsell Rosa inte varit
sjösjuk: en bryr sig minsann inte om hvem som
får se en eller hur en ser ut — och för
konstapeln gör det i alla fall ingenting: han är
som en far eller en bror.“
“Jaså, jag tänkte att han tyckte lite mera
om dig?“
“Lite mera — är det inte vackert det?“
“Jo, om du finner att det är bra, så ...
jag har väl bara sett miste, då jag tyckte att
han betraktade dig ännu vänligare?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
