Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat. Nu var det Amelie som började andas,
medan de båda andra kände en viss böjelse
för qväfning.
Både kaffet och téet dracks på däck, och
för att få något lif, föreslog Amelie sjelf att
Rosa skulle taga gitarren.
Men Rosa kunde visst icke sjunga i afton,
och ingen var heller enträgen derom.
Kaptenen hade mycket att bestyra med sina order:
än var det ett, än ett annat; han begagnade
icke på långt när all den tid han kunnat få
tillbringa i fruntimrens sällskap, och derföre
var det Rosa som begynte känna sig sömnig
och som gick ned före mamma.
Så snart hon försvunnit, satte sig Albin
hos fru Mörk och slog sig på att vara treflig
och intressera allt hvad han förmådde.
Han talade om sin fosterfar, om Furuvik,
om madam Lona, om sitt lyckliga glada
ung-karlslif på det fria hafvet, om sällheten att,
efter en ungdom full af pröfningar, kunna emotse
en mannaålder af frid — kortligen: han var
så förståndig, språksam och underhållande som
möjligt; men aldrig ett ord flöt der in som
kunde häntydas på en önskan att vinna henne
för någon viss afsigt. Alltsom samtalet
fortgick, blef man mera road, mera ogenerad;
och hade det icke varit för löftet till den arme
Will, för Arnes mäktiga vilja, o huru gerna
hade ej då Amelie önskat att kaptenens känsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
