Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig bättre att umbära? Ej ett enda godt ord
fick jag af henne!“
Under sin hastiga tanke-monolog hade
Albin klädt sig och gick nu med temligt buller
(ingen skulle tro att han smög sig till däck)
uppför trappan....
Sjöfröken med hela sin segel-skrud låg
insvept i en dunkel skymning, så mycket
dunklare som luften var dimmig.
Kaptenen gick genast åt halfdäck, utan att
kasta en enda blick in i tältet; men om han
ingenting såg, så var det derföre icke lika
säkert att han ingenting hörde.
“Hur skall jag komma ned — ack, hur
skall jag komma ned!“ tänkte Rosa i ångest.
Hon hade suttit i sina små fantasier, då
de farliga stegen hördes i trappan, och sånär
hade hon då rusat ned med detsamma, men
det skulle varit att möta honom. Nu var han
förbi... Rosa drog ett djupt andedrag. Gud vare
lof, han hade ingenting sett — om hon nu blott
väntade ett ögonblick, ginge han så långt bört att
hon kunde smyga sig ur tältet.
Hon lyssnade, men förnam snart att han
Började en regelmässig promenad fram och
åter. Hvar gång det förekom henne som om
han vore långt borta hos rormannen och talade
med denne, stod hon färdig att sticka ut foten,
men, ack, så illa: då vände hän åter om
och kom tillbaka, och så måste Mven den lilla
foten tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
