Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tarne äro sönderslagna, så fort de komma
öf-ver relingen.“
Albin kände hela nödvändigheten att i
detta kritiska ögonblick behålla fattningen.
Han tyglade derföre sitt raseri och nppsköt
hämden på den djerfve matrosen till lägligare
tillfälle. Men inseende hvad denne förmodligen
ärnat föreslå, svarade han: ttJag är för mycket
sjöman att bortkasta fartyg och lif på ett
vågspel, som har en möjlighet mot nittionie
omöjligheter att lyckas — min grundsats är,
att emellan två förtviflade fall söka det minst
förtviflade____Ur vägen nu!“
Då Sjöfröken kommit bränningarne på
omkring tvåhundra alnar nära, kommenderade
kaptenen:
“Ror i lä!“
Sjöfröken sköt upp i vinden, hon lofvade
upp och skoten lossades. En minut stod
skeppet stilla, medan segelmassorna så våldsamt
slogo fram och tillbaka, att det tycktes som
om masterna skulle springa — en minut af
andlös väntan. Derefter lästes hopplösheten
på allas ansigten, ty Sjöfröken vägrade i
vändningen och föll af.
Den främmande matrosen, som med dyster
blick följt alltsammans, stod åter vid
kaptenens sida.
“Det roar mig,*7 sade han stolt, men utan
hån, “att denna gång rädda fartyg och
besättning! Vill kapten lemna mig befälet på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
