Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vädret, tänker jag* eftersom mamsell Rosa
gick ned i den tron, den hon väl meddelade
de andra, att all fara var öfver, när hon
lem-nade däck.“
“Jaså, du tror att hon var fullt öfvertygad
derom?“
“Det skulle jag väl tro! Så fort hon kom
in, ropade hon till den stackars sjuka frun:
’All fara är nu öfver, mamma: om vågorna
resa sig till berg, så är jag ändå lugn!’“
Albin log: en känsla af himmelskt ursprung
kom att blanda sig med de retsamma och bittra
han nyss erfor — han förstod ju Rosas
himmelska lugn.
“Du motsade henne väl icke?“ frågade han.
“Var det likt något det!“ utbrast Bas,
som nu fick en ljus idé. “Jag sa’ med den
ärliga och trovärdiga min, soni kapten vet att
jag så väl kan sätta på mig: Ma, nu kan
mamsell Rosa vara så trygg som om hon redan
sutte i det nya tältet, som kapten vid första
solskensdag slår upp igen!’ Och när jag nu
tänker på hur gladt och tacksamt hon dervid
såg på mig, kan jag inte annat än be herr
kapten låta henne slippa att oroas af det, som
nu är öfver —- hvad skall det gagna till att
skrifva qvinnfolken besked på allt, som passerar
under en sådan vakt som denna?“
(“Uff, Olle Bas, så slipad du är“ — så
lydde konstapelns enskilta tanke.)
“Kanske har du i det hela ej så orätt: gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
