Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kaptenens ansigte var blekare än
skummet på vågornas toppar.
“Hvar är hon?“ sade han med knappt
kuf-vad häftighet. “Hon fås ieke reda på.“
“Ville kapten tala med henne?“
“Ja, visst... genomleta hvarenda vrå !“
Bas tordes ej begära någon upplysning...
Då Albin lemnade Rosa, var det hans
af-sigt att kalla “mamma styrman“ akter-ut, der de
äfven rätt väl kunde ha en ostörd tête-à-tête.
Han ärnade icke dölja att hon nu var
genomskådad och att han fordrade, att hon
sjelf-villigt lemnade sig som gisslan, tills de komme
i hamn — vägrade hon detta, var hans beslut
oryggligt att med våld bemäktiga sig hennes
person.
Men hvilka känslor af bestörtning, intog
honom ej, då han, på sin befallning att
framkalla matrosen John, fick det svaret att denne
ej synts till på flera timmar !
Trenne fall kunde vara för hand: antingen
att hon genom vådlig händelse under den starka
stormen blifvit slagen öfver bord: att hon i
vansinnig svartsjuka sjelf tagit detta val: eller
— det var just det tredje som blekte Albins
kinder — gömt sig i någon ryslig afsigt.
Med långa, oroliga steg gick han fram
och åter på däck, än utdelande order, än
kastande sin blick i alla möjliga riktningar, hvarifrån
den väntade både kunde och icke kunde komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
