Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke blott fartyget, utan äfven hans eget, hans
älskades och hela besättningens lifisin hand:
hon var sysselsatt att med en naivare
genomborra fartyget på sidan, och hon hade genom
gräfningen kommit så djupt ner, att hålet
ofelbart skulle träffa under vattenlinien.
“Ah,“ tänkte Albin, der han stod färdig
att försäkra sig om sitt farliga byte, “denna
bämd var alltför ryslig att Gud skulle ha
tilllåtit den!“
Emellertid kände han sitt bröst isas af
fasa vid tanken på hvad som knnnat ske
—-och ändå brände blodet våldsamt i hans ådror:
hjertat slog så fort, så hårdt, att han tyckte
andedrägten vara nära att qväfvas.
Han lade sig nu ned på sandhögen, för
att med armen kunna nå henne*
Men genom denna rörelse gled den
uppskottade sanden undan och i ett nu
nedstörtade Albin vid den försmådda furiens fötter.
Hvilket återseende!
Snabb som orkanen, ljungande som
blixten och anlitande sin till den otroligaste höjd
uppdrifna vighet, kastade hon sig öfver den
stolte mannen, som nu, till hälften begrafven
under den lösa sanden, af alla krafter
arbetade att komma upp från sin inpressade
ställning.
Han hade fallit så, att han befann sig
liggande på ryggen mellan garneringen och b
aulasten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
