Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ropa på hjelp under en sådan storm, hade
redan förut varit fruktlöst — nu skulle det
blif-vit en ögonblicklig död.
Enda möjlighet till räddning var
kallblo-dighet.
“Susanne,” sade han med en röst,
beräknad att göra intryck — han hade aldrig förr
nämt henne vid namn — “Susanne, jag har
längesedan känt igen er, länge vetat att ni
var här för att hämnas.. och likväl har jag
icke försäkrat mig om er person. Jag skull©
föraktat mig sjelf, om jag visat mig så feg mot
en qvinnas jag litade på er ära och lät fartyg
och lif hvila i edra händer 1“
“Hväs ej så melodiskt, orm! Sådana toner
äro blott för henne derinne — tänk på ditt
syndaregister mot mig, ditt isande förakt och
du skall ej mera försöka makten af din röst!
Genom hvem erhöll jag denna olycksgåfva, som
kallas kärlek, denna galna känsla,
sammansatt af himlens och afgrundens hemligheter,
ett ständigt vanvett, der den sjuke i drömmen
gråter glädjetårar i sin inbillade salighet och
vaken våndas på qvalens sträckbänk... Detta
är hvad du gjort mig... Hvad du här
be-redt mig finnes ej ord för, emedan inga ord
blifvit funna, som kunna måla dessa nya qval.“
“Men, betänk då, om jag tillfogat er dessa
qval med afeigt, Susanne — var det för att
håna er?“
“Nog — det fins blott ett som försonar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
