Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjeltemodiga flicka, lefver för dig, så länge
mitt hjerta klappar! O, Rosa, Rosa, förut har
jag älskat dig, emedan du var den älskligaste
varelse, jag känt, emedan kärlekens outsägliga
makt drog min själ till din; men nu, efter detta,
sedan jag fullt lärt mig inse att ditt mod, din
sinnesnärvaro icke blott var frukten af det
första ögonblick, i hvilket våra hjertan funno
hvarandra, utan att dessa stora och ädla
egenskaper tillhöra ditt väsende, efter detta älskar
jag dig icke allenast med jordisk, utan med
en himmelsk kärleks oförgängliga makt!“
Rosas sköna ögon tindrade som tvänne
klara stjernor.
“Ack,“ sade hon sakta, “hur orätt hade
jag att klaga, såsom jag ibland gjorde, för det
jag ej egde någon mer än ’fröken Ebba att
älska — tänk om jag blifvit stor förut, så hade
kanske någon annan snappat bort mitt hjerta
innan du kom!“
“Hvad menar du nu, min älskade,“ frågade
Albin — “har du egt en ungdomsvän med detta
namn ?“
Rosa gömde den rodnande kinden mot
hans axel. “Ja, så kär, så kär... Men skratta
ej — nej, jag tror icke att du, som är så öm,
så god och som så väl förstår mig, kan skratta
deråt: fröken Ebba är blott en stackars docka
... men om du visste hur mycket nöje hon
gjort mig!“
“En docka — åh, min gud, hvad du är för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
