Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
livars fysiska och andliga lif, förenadt genom
det ömtåligaste band, beror på dess
fullbordan — tänkom oss honom isolerad från allt,
ensam i sitt eget inre ständigt sökande
säll-heten, emedan begäret derefter är det enda
han klart fattar, bedragen, besviken... och
han måste dö, emedan hela lifskraften
koncentrerat sig i denna farliga lidelse.“
“O, min gud, hvilket rysligt förtroende!“
“Det är det verkligen, och ifall det tycks att
jag här träder utom gränsen för en läkares
frihet, så mins att den arme döfstummes
sjukdom ej kan behandlas som en blott
kroppslig sjukdom: den har sin rot i hans inre lif.“
“Och om Rosa skulle kunna öfvertalas att
lyda den grymma befallningen, eller att hon
af medlidande,“ rättade sig Amelie, “skulle
vilja offra sitt lif åt den arma varelsen, då...
“ ... då skulle han åter blifva en
menni-ska, lifsfläkten åter intränga i det domnade
blodet — med ett ord: han skulle räddas.“
“Men hon ... hon?“
“Jag har intet vidare att tilläga: jag har
sagt hvad min pligt ålåg, då jag dertill
uppfordrades — hvilka intressen som här äro de
djupaste, ligger helt och hållet utom min
förmåga att bedömma eller ens ana.“
“I sanning, ett förfärligt val!“ Amelie såg
med ett ångestfullt uttryck på läkaren, hvars
drag återtagit sin hela orubblighet — han var
nu blott och bart läkare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
