Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het i första rummet. Jag dårades ej af det
hoppet att du, med tanken på din kärleks
af-gud, skulle uppoffra dig för en far.u
“Pappa, pappa!“
“Jag ser din rodnad, mitt barn, och
förlåter dig känslor så menskliga att jag, som
sagdt, redan förut såg dem. Men nu gäller Talet!“
Holgersen reste sig upp, gick till en nisch
i muren och öppnade ett der noga fördoldt skåp.
Rosa darrade från topp till tå — hon tyckte
att hennes sista stund Tar kommen.
“Se här, barn...“ Holgersens ton egde
ännu beherrskning, men denna beherrskning
egde en hemskhet, som mera inTerkade på Rosa,
än den häftigaste rörelse skulle hafTa gjort.
Han räckte henne ett papper och sköt
fastaget med lyktan bättre intill henne.
Men icke förr hade Rosa genomögnat de
första raderna af denna hemlighetsfulla skrift,
än hon släppte den, och omfattande sin fars
fötter, utropade hon med hela styrkan af ett
fast och orubbligt själens beslut: “Jag är din,
min far, med lif och blod! O, jag Tar djupt
förrillad — förakta ej din dotter... Befaller du
att jag Tiges med Will ännu denna natt, denna
timma, denna minut? Se, jag är färdig, icke
öfTertalad, nej, af fri Tilja med jubel och
tacksamhet!“
“Glöm blott icke, då du återkommer från
denna häftiga yrsel, från denna spänning, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
