Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tfOch hör, der ljuda äfven andra rop — de
komma från jungfruns graf:
’Förräderska, bryter du dina löften? Jag
hade redan till hälften börjat smaka hoppet
om förlossningens salighet, och nu tvingar du
mig att återtaga min vandring.. . . Vänd icke
åter—jag ber, jag tigger — mina pJågor blifva
då än rysligare!’“
Det brände en förtärande feber genom
Rosas ådror: den Jössläppta fantasien,
uppjagad i allt vildare kraft, manade henne
framåt, oupphörligt framåt, tills sömnen
slutligen förlossade henne från den
öfvermensk-liga smärta, som följde på den första saliga
villan ....
Det var sent, då hon vaknade, men hon
hade ej glömt sin ingifveise: den iintog nu
åter skepelsen af en försonande frid, och om
hon ipipdes att en makt velat draga henne åt
jorden, var det blott för att påminna henne
det hon borde skynda att begagna e» tid, då
de bönfallande rösterna tego.
I Rosas lynne famås, såsom man många
gånger sett, ett medfödt poetiskt svärmeri
liksom i hennes själ en lågande entusiasm för
det mystiska och öfver sinnliga; och att dessa
farliga egenskaper under de förhållanden, som
här blifvit framställda^ skulle nå sinfuUafaöjd,
är något så naturligt att man ej kunnat vänta
det annorlunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
