Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ned ra våningen, men hennes böner tjenade
till intet.
Hon slapp ej in.
Hildur hade af sin fästman fått en
inbjudning, som hon ej vågat af slå, nemligen att äta
middag i hans föräldrars hus.
Rosa och Tekla sutto ensamma.
Tekla hade för sig sjelf anmärkt, att Rosa
i dag visade ett fullkomligare lugn än vanligt,
och det var ett lugn som ej skrämde Tekla,
ty det var ett medvetet och godt lugn, hvilket
tillät dem tala i många saker — och likväl var
det icke mer än tolf dagar sedan
underrättelsen om Sjöfrökens undergång kom till Rosas
kunskap.
Man skref i dag den 15 november, en dag,
som man inom mörkska slägten aldrig skulle
glömma.
“Icke heller få vi Will hem till middagen !“
sade Tekla med uttryck af djupt bekymmer.
“Det är ej värdt att nu för tiden duka något
middagsbord: ingen samlas och ingen äter.
Tror du, Rosa, att det någonsin blir bättre?“
“Det tror jag!“ svarade Rosa med tillförsigt.
“Hvarpå kan du stödja den tron, med alla
de skuggor vi ha omkring oss?“
“På den eviga gången af såväl årstiderna
som lifvet.“
“Det är du, arma älskade barn, vår fordna
lilla sångfågel som talar så?“
“Ja, jag! Vi ha storm både ute och inne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
