Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fölet något hvar, då dén, som det tillkommer,
inte sköter om det — kapten Donnert har nu
tagit dét till att börja ’med.“
Ett ögonblick betraktade Albin sin redlige,
gamle vän. Derpå räckte han honom handen
och sade:
“Jag förstår... tack skall du ha, Bas —
men så har också ingen menniska lidit hvad
jag nu lider. Men nu är jag kall, nu återtager
jag min plats !“
Han ilade upp, öfversåg ställningen och
utdelade sina order.
Men hur lydde dessa order — folket trodde
sig drömma.
Deras kapten, den mest rättänkande, mest
afhållne, men också mest envise af alla
menni-skor, beslöt, ja beslöt verkligen — att vända.
Dock ej åter till Kalmar.
Efter en qvarts timma styrde Sjöfröken,
förd af den mest gynnade vind* kurs på
Stockholm ...................
“Det är en egenhet hos mig,“ sade Donnert,
“att ej oåtspord bortkasta mina råd åt någon,
som ej bryr sig om dem, men ifall min
sten-torsröst genom stormen kunde nå den der
segelslupen derborta, så skulle jag gå ifrån min
grundsats för att säga den, som för
kommandot, att han begår en förbannad dumhet, då
han icke följer det exempel Sjöfröken gifvit.
Den tycks emellertid snarare röja någon
förvåning öfver herr kaptens manöver. Nå, lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
