Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“ ... att han i sin tur testamenterade denna
stora summa såsom grundkapital till
anläggandet af en inrättning, der värnlösa
sjömans-enkor med sina minderåriga barn kunde finna
en tillflykt.“
“Vid gud, detta är märkvärdigt!“
Albin försjönk i tankar. Han dröjde några
sekunder vid den ljusa föreställningen att
Hol-gersen, redan ögonblickligt fattad af ångerns
marter, tillgripit det enda medel, som genast
stod honom till buds att börja försoningen.
Men då Albin i detsamma såg upp och
varsnade ett icke otvetydigt uttryck i Donnerts
blick, måste han så mycket snarare förkasta
sin förmodan som det var mer än ett år efter
denna tidpunkt, då händelsen med Snare-svens
sänkning in träffade.
“Kapten Donnert,“ återtog han med all
den beherrskning, han under så starka
rörelser förmådde inlägga i sin ton, “får jag utbe
mig att höra herr kaptens enskilta omdöme om
den person, hvarom vi tala?“
“En klok man,“ svarade Donnert med stor
värdighet, “ser sig före innan han ger sitt
utlåtande i en sådan fråga! Herr kapten bar no,
för att tala öppet, behagat på allt sätt pumpa
mig — nu måste jag vara betänkt på en
åter-fråga: Hvad är meningen med allt det här?“
Albin rodnade af otålighet och harm att
se sig blottställd för denna förtrolighet, men
han måste lägga band på sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
