Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då han räddade några sjömän från ett förlist
fartyg.“
Nu hade Albin fått veta just det som han
förnämligast ville veta. Den gamle, milde
sjö-röfvaren var då död: till Holgersens gräsliga
dåd fanns ej mer något vittne utom Albin sjelf :
Rosas fader, Wills svärfader skulle aldrig
blifva vanärad, aldrig dömd härnere — men
han hade en domare deruppe i stället......
Under den dag, som följde på detta samtal,
sysselsatte sig Albin med tusen förslag för sitt
handlingssätt. Än ville han skrifva till Rosa
och säga henne att han icke kunde sörja
förlusten af en qvinna, som genom sin svaghet
förverkat hans aktning, än ville han skrifva
och säga henne: ’Jag förlåter dig ditt brott
mot mig, blott du gäldar det mot honom, som
är hälften af mig sjelf, ty han är min bror. .
Nej, det ginge ej an: hon visste ju icke detta
— bättre då att icke alls skrifva, utan låta
henne i denna köld, i detta förakt se
förändringen af hans känslor ... Men plötsligt
greps han af en tanke, som höll på att göra
honom fullt vansinnig: om det varit en
djef-vulsk lek, om den förfärliga, den blodtörstiga,
med eviga hämdplaner sysselsatta Susanne
uppfunnit denna dikt just för det ändamål hon
vunnit... om Rosa väntade och först i följd
af hans uteblifvande, döds-trött och liknöjd, då
hon trodde sig vara öfvergifven af honom, skulle
låta öfvertala sig att bifalla denna förening,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
