Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugusjette kapitlet.
Fyra möten.
Vi skola icke vara närvarande vid, utan
blott med några ord vidröra Albins och Wills
första möte, på en gång så skakande och så
rörande.
Ännu mindes Albin det gamla
teckenspråket, och då Will kände igen det, just det,
hvar-vid han från barndomen blifvit van, kunde
hans stumma förtjusning endast jämföras med
Albins ädla tillfredsställelse att åt denne
olycklige bror, hvars hela så glädjefattiga lif låg
afspegladt i hans lidande ansigte, få afstå sin
egen högsta jordiska himmel — Rosa.
“O, min gud,“ tänkte Albin, då han höll
denna nästan andelika skepnad i sin famn,
“skulle jag kunna stöta dolken i hans bröst,
nej, det mäktar jag icke! Må han vara
lycklig den korta tid, han förmår att släpa sig
genom lifvet, och jag vill vara lycklig i
medvetandet att ha offrat min kärlek för hans.“
Wills hjerta, ur stånd att sluta sig för
Albins ömma forskning, låg snart öppet som
en bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
