Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
din ädla, alltför ädla handling — gaf det sig
icke utan strid?“
“Behöfver du fråga så, Carl, då jag i tre
år uppehöll dig ... Men hör vidare ! Det blef
slut mellan oss. Vid den tiden sjuknade pappa,
och under hans vilda yrsel steg min fordna
fruktan till visshet... då, Carl, tackade jag
Gud för hvad jag förmått fullborda. Du
älskade mig — jag blef icke blott öfvertygad derom,
utan jag såg äfven att du älskade mig djupt —
men du skulle det oaktadt hafva hatat och
afskytt den maka, som fläckat ditt namn och
kastat en ohjelplig skugga på din heder.“
“Nej, nej, du anser mig mera sjelfvisk än
jag ät! Jag svär dig inför Gud att, ehuru jag
bittert skulle hafva sörjt öfver denna vanära,
hvarom du talar, jag likväl aldrig kunde hafva
älskat dig mindre!“
“Må vara, men jag skulle dött af din sorg,
och sedan din stolta mor... nej, det var
mig omöjligt, och derföre, för att sätta mig i
full säkerhet emot dig, beslöt jag, just i samma
stund som ditt bref träffade mig, att bönhöra
Viktors vid denna tid så varma önskan.“
“Hvad säger du? Min gud, det var då
endast för att fly mig ...
“ ... som jag trolofvade mig med Viktor.“
“Och han?“
“ ... blef ej i okunnighet om motiverna
till mitt hastiga beslut. Viktor hade vakat vid
samma i sjuksäng som jag, han var invigd iden
97
Jungfruloniet, 2. “ 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
