Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åstad och friade till Hildur____Men denna
afton var jag icke vid mina sinnen»“
“Jag förstod det, men du skall aldrig,
aldrig kunna förstå min oerhörda smärta, då
jag fann min uppoffring vara förgäfves.“
“Jo, jo, mer än väl!“
“Förenad med Hildur, sväfvade ju samma
öde öfver dig.”
“Store gud,“ utbrast Carl, i det han
lindade sina armar fast omkring henne, “var det
måhända blott härför du ville se denna
förbindelse bruten? Nej, du gör mig åter tokig....
Hör du, min själs älskade, ty min skall du bli,
du tager icke åter ifrån mig hoppet.. och
hoppet det är lifvet!“
“Men du vet ju ännu ingenting, Carl —
du känner ej ....“
“Tyst, tyst—jag vill ej veta något annat
än att du älskar mig, mig ensam.. Hvad bryr
jag mig om verlden! 0, min Tekla, hur illa
du dock bedömde ijaig, då du ansåg mig vara
icke blott kall, utan dertill egoistisk.. Pröfva
mig nu! Jag vet ej någQt om detta brott, jag
vill ingenting veta, mm jag svär <Jig inför
den all vetande, att min sällhet i denna stund
är lika obegränsad som min kärlek till dig
är djup och fast! Må det komma hvad som
helst — vid mitt hjerta skall du hvila trygg:
jag har i dig vunnit en skatt, som ersätter
mig aUt, om jag skulle förlora det öfriga.“
“Tack, min ädle Carl! Du får dock icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
