Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och utan att spilla bort ett enda ord på
någon lyckönskan, slog han åter igen dörren.
I salen, der Carl lemnat Hildur, satt hon
ännu qvar, då hennes f. d. fästman instörtade.
“Hildur, Hildur, en himmelsk nyhet; Carl...“
“Nåväl?“
“ ... och Tekla––“
“Vidare?“
“Ack, mitt hjerta, det qväfs af denna öfver-
menskliga, skyhöga, otroliga____“
“Men så tala då — jag vill icke qväfvasj
jag! Carl och Tekla?“
äro på nytt och depnagång för evigt
trolofvade! — förstås, tills de gifta sig.“
“Ah!“... Hildur hade sprungit upp, men
darrande från hand till fot, måste hon åter
sätta sig.
“Du bleknar!“ sade Viktor, i det han med
hela häftigheten af sin lågande natur drog den
återfunna intill sig.
“Men, Viktor“ — Hildur bjöd åtminstone
till att skjuta honom tillbaka — “nu få vi aldrig
mera.. hör du, aldrig mera.. vara lättsinniga!“
“Nej, vid Oud aldrig!“
“Du har varit mycket grym emot mig, och
jag tror ej att vi någonsin kunna blifva så
lyckliga som förr.“ *
“Det är sant!“
“Huru?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
