Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utsträckte han genast sina armar, medan de
matta dragen åter fingo färg och lif och ögonen
en vacker glänsande eld.
“Herre min gud, sådan tafla att se de der
ihop!“ sade Bas för sig sjelf, under det han
med tröj-ärmen gned bort en tår. “De ä’ så
lika och ändå så olika: kapten är vacker som en
vacker och präktig karl, men den andre är
justament som en Herrans seraf... hvilket han
gudskelof väl snart blir!“ bifogade den ärlige
sjömannen i sina djupa tankar, hvarefter han
gick ned att för egen del söka upp sin Betty,
som han ännu icke träffat på morgonen.
Sedan Will länge utan att visa något
be-hof af meddelande hållit sitt hufvud lutadt
intill Albins bröst, tecknade han slutligen den
frågan om Albin i dag ärnade besöka Rosa.
Och då Albin härtill nickade bifall, begärde
Will till sig sitt papper och sin blyerts.
“Hvad kan han vilja?“ tänkte Albin, idet
han framlade bägge delarne.
Will skref med sina vanliga stora
bokstäf-ver flera meningar och öfvervägde länge hvar
och en, såsom han plägade, då han skulle söka
de ord, hvaraf han ville bilda en begriplig
kedja. Emellan det han skref, smålog han, såg
än på Albin, än ned på papperet och än med
ett eget uttryck på sig sjélf. Albin förstod
honom ej, och just detta syntes göra Will ett
obeskrifligt nöje — han var synbart mycket
lycklig med sin hemlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
