Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Vill du gå upp på ditt rum?“ frågade
denne med djupt deltagande.
“Åh nej, jag väntar tills ....“
Han ärnade vänta på Wills återkomst...
Emellertid hade Tekla insläppt Will i
Rosas kammare.
Den unga flickan, ännu i sin hvita
mor-gondrägt, satt’ vid fönstret och betraktade med
djup uppmärksamhet sina fåglar, som gladt
hoppade omkring i sitt förgyllda fängelse.
“Åhja,“ hviskade Rosa, “deras fängelse är
ljuft, ty de vilja dela det tillsammans.“
Vid Wills steg reste hon sig hastigt och
gick emot honom med ett vackert småleende.
Han såg länge och uppmärksamt på henne,
och det var något i hans blick som häftigt
rörde Rosa, ehuru hon ej rätt förstod dess
uttryck.
Sedan kastade han långsamt ögonen kring
rummet, bemärkte den hvita brudklädningen, /
kronan och kransen, som lågo på ett bord,
brudslöjan, som hängde öfver stolen bredvid.
Han gick iram och tog med öm försigtighet i
hvar och en af dessa saker — han log — han
såg på Rosa, som härvid kände tårarne
framtränga i ögonen .. hon vände sig bort för att
aftorka dem.
Will skakade sakta på hufvudet, gick åter
fram till henne, som inom några timmar skulle
vara hans, hans för evigt, och föll på knä under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
