Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosas hjerta tillsammans — måste hon dock
ega styrka att med mildhet möta den.
“O, denna rädsla, denna förfärliga rädsla,
om jag blott kunde besegra den!“
Men den måste besegras.
Hon gick efter honom, hon fattade
handen, som han redan lagt på dörrlåset, och
förde honom tillbaka, men hennes kropp
darrade så att hon måste sätta sig på soffan. Med
en matt rörelse af hufvudet bad hon honom
taga plats bredvid henne.
Han gjorde så.
“Nu,“ sade hon till sig sjelf, “skall jag se
på honom rätt innerligt, mildt och vänligt, och
ifall det då är någonting hemskt med honom,
vill han visst beherrska sig.“
Men just som Rosa ärnade pröfva makten
af sina ögon, kände hon sig hastigt fängslad
af hans armar, tryckt intill hans bröst, ej
broderligt, såsom han under förlofningstiden någon
gång blygt och sakta vågat, utan såsom
brudgummen trycker bruden intill sig.
Hon kände plötsligt liksom en qväfning,
ett dödsqval i hjertat, men hon förblef
orörlig, ty förskräckelsen och det tröstlösa
medvetandet att han hade rättighet, rättighet att
så omfamna henne, förlamade hennes lemmar.
Likväl måste hon försöka hvad en bön
egde för välde öfver honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
