Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hvad betydde detta?“ stammade Amelie
och såg på sin man.
Holgersen stirrade i taket. Han tycktes
knappt veta om något, och likväl kunde det
sägas att han såg och hörde med både själ
och öra.
Der blef ett spring och farande i förstugan.
Genom bröllopssalen gick en häpen
dödstystnad.
Carl flög ut.
Han fann Viktor och Albin stående lika
tvänne bildstoder utanför dörren till det rum,
som på den sista veckan gemensamt innehafts
af bröderna och der de nyss båda hade klädt sig.
“Hvad i himlens namn är å färde ?“
frågade Carl.
I kort, afbruten ton svarade Albin:
“För något mer än en timma sedan var
jag färdig, men då jag fann hur mycket min
stackars Will led af att se mig, gick jag ned
till konstapeln, i hvars kammare jag tillbragt
sista timman... Jag lemnade Viktor hos Will.
När jag återkommer, finner jag denna dörr,
som du ser, låst och nyckeln ur... Smeden,
smeden!“ bifogade han otåligt... “Ack, se der
ändtligen — fort upp med dörren!“
“Men detta är ju nära nog att skrämma
lifvet af menniskor för så godt som intet!**
svarade Carl. “Kan han ej helt naturligt ha
velat vara ensam ?“
“Jo visst,“ svarade Viktor, “jag har ju redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
