Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samma afton besökte dödsengeln än en
gång mörkska huset.
Vid den underrättelse, som så förfärligt
afbröt bröllops-högtiden, fick Holgersen en ny
slagattack: hans kroppskrafter, genom de
oerhörda själsskakningarne, förut helt och hållet
medtagna, uthärdade ej detta sista stora och
oväntade slag.
Efter ett par timmar återfick han likväl
sansningen och kunde med en tacksam blick
öfverskåda alla dem, som knäböjde kring hans
bädd.
Hans ögon föllo först på den liljebleka
enkebruden, som, sträckande sina armar emot
honom, med förtviflans styrka ropade:
wO, gå icke också du, pappa — hvartill
har då alltsammans gagnat?“
“ ... till att belöna dig, älskade barn,“
hviskade han matt. “På dessa två grafvar
skola friska blommor skjuta upp för dig!“ Han
vidrörde välsignande hennes panna och såg
sig sedan om efter henne, som han i sjelfva
döden saknade.
Stödd af sina båda äldsta döttrar, vacklade
Amelie fram till sin makes dödsbädd.
Hvad de talade, hörde ingen. Der låg dock
frid i deras blickar, frid i deras själar, midt
under skilsmässans sorg — men det var endast
hon som led af denna sorg: Holgersens blick
stod med hopp och fast förströstan ditupp, der
han kände att han snart skulle hamna. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
