Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa, hvars alla smärtor småningom förbytts
i himmelsk ro, strålande, tjusande oeh hflig
som fordom.. ja, med de stora händelsernas
slut hade Rosa till och med åter blifvit barnslig
och nu dessutom med hjertat fullt af ljuf
längtan (hon hade ej på flera månader sett sin
Albin), och slutligen Betty, dansande af fröjd
vid tanken på brudgummen och stjern-schalen,
om hvilken senare konstapeln skrifvit att den
ändtligen var funnen och köpt och att den,
välbehållen och vacker som en nyfödd dag,
låg i hans kista och väntade.
Det var blott öfver Amelies drag som en
stilla sorgsenhet för alltid utbredt sin slöja.
Hon smålog åt sina barns sällhet, men
hennes egen sällhet kunde ej mer slå blommor
på jorden: hennes inre blick var riktad åt
himlen och åt det tysta graf koret på Älfhagen,
der hon väntade att få hvila mellan sin make
och sin fosterson.
Hon bjöd dock tiU att heherrska detta
vemod, ty hon nändes ej förbittra de älskade
döttrarnas lycka: de hade ju i nio månader
gråtit och lidit med henne — skulle då icke
hon, när de nu trädde in i det friska lifvet,
rikt på nyknoppade fröjder, äfven njuta och
glädjas med dem!
Jo, hon gjorde så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
