Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett utrop af öm och barnslig hängifvenhet i
gubbens vidöppna famn.
Aldrig kunde Rosa hafva företagit något
bättre, än att sålunda följa sin ögonblickliga
känsla, sin djupa manande rörelse.
Då den gamle ungkarlen för första gången
i sitt lif kände en ung, skön och oskyldig qvinnas
kyss på sina läppar, en fin, smekande hand
kring sin hals, blef han så upprörd, så varm
om hjertat, att all obehaglig förlägenhet genast
bortblåste.
Utan att bry sig om någon enda mer än
sin dotter (hvad han var stolt att säga: “Min
dotter, min sköna dotter!“) förde han henne i
triumf med sig in i den undra våningen, hans
egen, der de nykomna först skulle emottagas,
och medan det aldrig höll på att taga slut med
de ömsesidiga utropen af sällhet och
förtjusning mellan dessa båda, fick Albin spela värd
för det öfriga sällskapet.
“Nej, nu är det tid att äfven de andra få
sin del!“ sade Rosa, i det hon med sin lilla
hvita hand strök tårarne från gubbens kind
och derunder såg på honom med en leende
och fröjdfull blick. “Vi få ej längre vara
egennyttiga, goda pappa, utan som jag nu ser att
jag redan satt mig i besittning af
gunstling-skapet, så begynner jag också genast att
ut-öfva min makt.“
“Herren välsigne dig, så trollsk och
älsklig du är! Nog trodde jag alltid att den skäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
