Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svara alla hans år efter år stegrade pretentioner
på en äkta hälft.
Dessa resor höllos i afseende på sitt
ändamål mycket hemliga för de tre kusinerna,
hvilka aldrig kunde drömma om en så
öfver-hängande fara som den att gubben ärnade
gifta sig och fråntaga dem arfvet. Nej,
slugare var kamrern: han lät dem fjäsa och krypa,
men i mjugg skrattade han vid tanken på den
tid, då fru Norman, förtviflad öfver alla sina
tillställningar, alla sina förspillda toddyar och
punschbuteljer, skulle få gallfeber af harm, då
hon såg honom införa en ung fru i sitt hus —
en fru, som kanhända skulle anse det för en
stor nedlåtenhet att bivista någon af fru
Normans societeter eller att bjuda henne sjelf på
en kopp kaffe ... “för, min själ, hvarken hon
eller de andra skall ha en enda skilling!“ det
hade kamrern bedyrat och ärnade också
troget hålla. Aldrig kunde han glömma fru
Normans ord: “Gud gifve att gubben väl låge
med näsan i vädret, så skulle vi nog röra på
murklorna!“, hvilken fromma önskan gubben
en gång tillfälligtvis hört med egna öron och
hvilken “de andra“ icke motsagt.
Emellertid hade den resa, kamrern i år
företagit, varit lika tacklös som de föregående.
Men som hans beslut nu genom de många
svårigheterna blifvit eggadt till så mycken fasthet
som ett beslut kan få, hvilket måste bero af
två, var han sinnad att anträda én ytterligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
