Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag bedyrar att jag icke begriper det
ringaste.“
“Är det så,“ utbrast den retade frun, som
icke längre uthärdade med sin roll, “är det så
att herrn ej förstår en fin pik, så får jag säga
rent ut att han just är en riktig struntkarl,
som vill hänga i svansen på de förnäma, fast
han inte får något fäste! Jo, det är just
hyggligt att så bemöta hederligt folk, folk, som
femton gånger kunde lösa honom från gilstu’n
och som på köpet räddat honom ur händerna
på slottskansli-betjentema! T vi fan, han skulle
just skämmas! Men i stället är han skamlös
nog att uppendagadt neka, och det midt i
synen på mig.“
Fru Norman, som gradvis höjt sin röst,
hade nu uppnått en skarpt skrikande diskant,
hvaremot notarien, lågande af harm, blygsel
och förtviflan att någon förbigående kunnat
vara vittne till hans förnedring, idkeligen
hvi-skade: “För allt i verlden, min bästa, käraste
fru Norman, var så obligeant och tala mindre
högljudt!“ Och hvarje upprepad bön åtföljdes
af den mest bevekliga pantomim med händer,
fötter, ögon och läppar.
Om den uppretade klädståndsfrun
åtminstone kastat en blick på notarien, der han
stod skuggad, så godt det lät sig göra, under
en gungande sträcka af gamla kattuns- och
bombasins-klädningar, skulle det kanhända varit
möjligi att hon låtit beveka sig af det ångest-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
