Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara säker på svaret att det nu “icke är tid,
utan herrn kan komma igen om en timma,“
då tiden kanhända blir ånyo förlängd efter
omständigheterna. Och har han ändtligen fått
“justeradt“ och sitt utslag liggande på bordet
till vederbörlig underskrift, hur många steg får
han ej sedan — en dag, två dagar, ja åtta
dagar — gå förgäfves, innan han varseblir att
de vigtiga herrarne lemnat sina höga
namnteckningar, dem ifrågavarande tjensteande måste
passa på att afhemta, innan bläcket knappt
hunnit torka ... allt vid äfventyr af ytterligare
hund-snus!
Efter hemkomsten från hvarje sådan
tortyr (åren och tiden torde ändrat mycket här af)
led Wetterqvists stolta sinne plågor, hvilka
endast kunna fattas af ett likartadt lynne. Med
sin tjenstgöring i justitie-revisionen fann han
sig deremot temligen belåten. “l)er,u sade han
till Rosell, “har man det i allmänhet på en vida
bättre fot, och det är på så sätt förmän visa
sig ega nog menniskokännedom att kunna skilja
en blifvande medbroder — från en vaktmästare.“
Men förtärd af högmod, fattigdom,
menni-skoskygghet och misstroende till allt, utom sig
sjelf, lefde Wetterqvist det glädjetommaste och
mest ensliga lif. Han nekade sig ofta det
nödvändigaste, för att kunna vederbörligen vårda
sin yttre person, det enda, hvaruti han fann
något nöje, och det enda, hvaruti han kunde
tillfredsställa sin stolthet.
Kamrer l.tiiainnn. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
