Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det knackade på dörren. Han spratt upp.
Det knackade igen. Han hade för väl öfvat
sitt öra vid dessa ljud för att förnimma det
knackningen icke kom från någon björn. Han
öppnade således, och en liten flicka instack
en biljett och bad om svar.
Wetterqvist igenkände mademoiselle
Normans handstil, bröt brefvet och läste följande:
“Min dyre älskade!
Det var allt lite opåräknadt att du i går
från Winters fönster icke helsade på mig och
mamma, men jag tviflar ej på att du bara
visade dig så likgiltig för att pudra mamma.
Men, söte Wetterqvist, jag har nu tänkt på att
vi göra orätt att dölja vår kärlek längre, och
om det ej i går varit för apropos, så hade
jag rakt vinkat ut dig och sagt: Se der, mamma,
är min fästman, han han gerna göra oss sällskap!
ty nu har vår förbindelse länge nog varit dold.
Ja, min dyre vän — det var jag nära på att
göra, men jag fruktade att glädjen kunde hafva
för mycket upprört dig.
Nu har jag lik vist beslutat att din pröfvo*
tid, du trogne riddare, skall vara slut: kom
till Humlegården klockan 6 i qväll, så skall jag
muntligen gifva dig bekräftelse på din
säll-het. Farväl, min älskade — jag hoppas du
snart förlåter din lilla hustru de små muntra
spratt, som dig blifvit spelade af
din hulda herrskarinna
Lucie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
