Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hagar fästa ögonen på det här papperet,
be-finnes borgen af utmärkt pålitlighet.“
“Hm, ja ... men ... “
“Jag kunde väl kasta mig i händerna på
en penning-jude, men jag har en instinktartad
afsky för detta slag af Abrahams barn.“
“Jo, jo, de äro min själ icke för goda!“
“Kortligen, min bäste kamrer, min ställning
är högst kinkig. Om jag ej kan skaffa
summan, skulle jag narra en vän, som hade det
förtroendet att låna mig sina respenningar,
och hellre än jag det gör, vill jag göra hvad
som helst. Men jag ser,“ fortsatte han i den
mest öfvertalande ton, “att något förtvifladt
steg icke är af nöden. Herr kamrera låter
beveka sig och har ett för ömt hjerta att kunna
se en ung, ordentlig man råka i klämman, då
han genom en enda vridning i nyckeln till det
der låset kan dragas derur.“
“Nog lägger kongl. sektern sina ord bra,
den konsten kan han,“ sade kamrern med en
litet försmädlig min och gjorde åtskilliga
svängningar omkring rummet, hvarvid likväl endast
den blå frackens svängande skört hade någon
gemenskap med pulpeten. “Utomdess,“
härvid antog kamrern ett visst värdigt allvar, “har
jag aldrig penningarne inne öfver porton, ibland
icke åtta dagar, innan kongl. sektern vill låna
dem på nytt. Jag börjar rättnu tro ..
Längre kom kamrern ej, ty det var nu
Rosells tur att antaga en förnärmad värdighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
