Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det är bättre: Gif mig bara vattnet!“
Lisa drack och flämtade. Sedan sjönk bon
tillbaka mot soffdynan och gret tyst och stilla,
derföre att det gjorde godt att gråta.
“Stilla dig, för guds skull!“ bad den
oroliga tanten. “Detta är precist ett sådant der
hysteriskt anfall, som salig grefvinnan på
Dag-staholm fick en gång vid ett tillfälle, som jag
aldrig glömmer... Är det bättre med dig nu,
Lisa lilla? Hur var det, när det började? Stack
det icke i hjertat och svartnade för ögonen?
Jo jo, det är icke narri.. Men aldrig tänkte
jag att du, som ser så stark ut, var så för bålt
nervös! Nå, ändtligen hvad det beträffar, var
minsann salig grefvinnan just ej så spenslig
heller. Det ligger i naturen, och ingen rår
för det. Likväl är det besynnerligt med den
sjukdomen, som kommer och går utan att man
vet hvarföre.“
Under moster Mallas tal och slutsatser
lugnade sig Lisa fullkomligt. Men hon var
ledsen på sig sjelf, hvilket hofmästarinnan slöt
deraf att Lisa, sedan hon ännu en gång
uppfriskat sig ur vattenglaset, tacksamt tryckte
hennes hand och sade: “Jag vet icke något
namn på det, som kom åt mig, men det var
väl sådant som moster Malla nämde. Det
är emellertid bäst, tror jag, att vi ej nämna
det för mamma och onödigtvis oroa henne!“
“Hon får ej veta ett ord! Och efter jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
