Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det fägnar mig att se Marie så munter!
Men var nu så god och utan gyckel säg mig
om notarien är hemma eller borta, ty jag har
brådtom.“
“Är det så, då skall jag visst inte uppehålla
herr Ficker!“ och med en snäsig åtbörd höll
hon på att slå igen dörren midtför hans näsa.
“Marie lilla,“ återtog han i en helt annan
ton, en mycket vänlig och förtrolig ton — för
Lisas skull borde han ju ej lemna något medel
oförsökt— “söta Marie lilla, jag har en
vaksam patron, som räknar hvar stund jag är borta.
Säg mig nu för all del, jag ber så mycket, om
jag kan träffa notarien?“ Härvid gick den
blygsamme gossen ända derhän att göra några
små tafatta försök i kurtisväg.
“Så låt bli!“ sade Marie med den allra
som lillaste smula motsträfvighet. “Visst är
han hemma, den stackarn: på fyra dagar har
han inte stuckit näsan utom dörren. Här
stryker ständigt en sådan der slottskansli-betjent
omkring, och det är orsaken att han får hålla
sig i arrest: ginge han ut, blefve han väl
fångad som råttan i fällan. Jag hemtar en
portion mat hvar middag åt honom, och det är
allt hvad han har för hela dagen.“
“Stackars karl!“
“Ack ja, det är fasligt synd om honom:
han är lika beskedlig som utfattig. Han håller
nu som bäst på att skrifva ihop en stor lunta
med vers, om han får sålt dem. Frun, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
