Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
‘‘Ack, de stå der ju för att hånle åt de
mörka dimmorna, och för öfrigt är
återupprepandet af ett och samma ord just det, som ger
språket sin högtidlighet. Jag trodde dig kunna
uppfatta åtminstone ... “
“Förlåt, kära bror, jag har icke ringaste
anlag till poet, men jag inbillar mig ändå, att
när det är en stjernklar natt, så kan den icke
gerna vara dimmig?“
“Du tar också allt i bostaflig mening! Men
så är det med folk, som vill gripa allting med
bara händerna och ej lemnar något rum för
känslan och fantasien.“
“Afgjordt: Carl Gustaf Rosell är icke
kompetent att bedömma en Wetterqvists dikter! Je
begripe que tu menar, som salig B. brukade
säga. Nånå, du kan ha rätt! Men så mycket
kan jag väl ändå få säga dig, att det
sentimentala numera icke gör lycka. Om jag kunde
rimma, skrefve jag aldrig för att utgjuta min
trånad, utan för att bli läst.“
“Och du tror icke att jag kan vänta detta?“
inföll Wetterqvist med qväfd röst.
I stället för svar började Rosell uppläsa
och sedan recensera ett annat stycke ... “Hvad
är det här? Förlåt mig, min bror, idel fosforism
eller hvad den fordna Uppsala-poesien kallas.
Tro mig: på min ära någon boktryckare vill ha
sådant der nu! Du är icke kallad till skald,
bränn upp luntan och sysselsätt dig sedan med
någonting nyttigare.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
