Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållanden, icke kunnat värja sig från en känsla
af bitterhet, blandad med djup smärta. Nu var
hela hans själ i ett våldsamt uppror, alla
halfläkta smärtor åter upprifna. Han visste ju blott
alltför väl att den sköna fiskarflickan, den
intagande, falska friherrinnan Y., som
förnedrade sin första rena kärlek i en brottslig
låga, var samma qvinna som med sina sista
konster narrat hans styffader i sina nät. Sonen
kände bäst huru den ytliga bildning och den
rena skärhet, kärleken spridt öfver hennes
väsende, till sista gnistan försvunnit i hennes
senare förhållanden. Hon blef åter den råa
fiskarflickan, och snart nog äfven i saknad af
dennas blygsamhet, förlorade hon så allt inre
värde, att hon ofta i ett slags oförsynt stolthet
benämde sin afkomling med den titel hans
far burit.
“Och ur sådana händer,“ tänkte den
plågade ynglingen, “kastades jag ut i verlden,
för att lära strida både mot den och mig sjelf!
Hade jag varit den mannens ärlige son, hvars
namn jag bär — dessa vansinniga galenskaper,
som nu reta mitt högmod och förvilla mitt
hufvud, skulle då aldrig funnits till! Jag hade
lugnt och frimodigt gått min bana. Detta
förstörande blod hade ej bränt genom mina ådror,
och jag skulle blifvit en hederlig, anspråkslös
borgare, lycklig och okunnig om det
helvetiska lidande, hvartill jag nu är dömd,“
Känslostormarne, liksom naturens, afstanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
