Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara gamle Ficker ditin, kanske i något af sina
lycksaligaste tillstånd — himmel sådan olycka!
Kamrern ryste genom märg och ben vid blotta
tanken derpå: mäster Ficker vore i stånd att
slå sönder alltsammans. Denna plan
förkastades helt och hållet.. det var en dårhus-idé
att någonsin halva hyst den.
Dernäst kom — men det var blott
ögonblickets verk — sjelfvaste fru Norman på listan.
Kamrern tyckte sig redan i inbillningen höra
huru hon ville fiska upp alla hans utsökta
artiklar, för att rikta sitt klädstånd och sätta
det i rop för sina dyrbara antiqviteter. “Nej,
nej, det blir ingenting af, min kära Dora!“
Nu blef det hofmästarinnans tur, men hon
kunde visst icke tiga: hon släppte syster sin
dit, och då blefve det sak samma. Unge
Ficker hade ej tid och dessutom icke förstånd
nog att fara varligt fram med sakerna — alltså
återstod ingen mera än Lisa.
“Lisa, ja,“ upprepade kamrern i tankarne,
“den flickan har karakter! Hon skulle hunna
tiga, och se’n har hon just icke annat att göra.
Hon kan rätt gå hit en gång om dagen att
blåsa och vädra. Det blir bra, och har
ingenting tagit skada tills jag kommer hem, så..
jaha, något borde hon väl ha ändå. Det gula
batist-stycket har skörnat på de här senare
åren. Hon skall min själ — det gör
mighvar-ken fattig eller rik — ha det till klädning, om
hon notabene ställer sig väl!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
