Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lisa utbrast i skratt. “Ja, damma och
putsa dem, det är visst något, det — jag ville
ega dem, se det vore något!“
Kamrern mulnade litet. Denna önskan
syntes honom en alltför djerf anspelning. Men
Lisa var för klok att lemna honom tid till
ofördelaktiga intryck. “Säg mig nu, morbror, hur
jag skall bära mig åt?“
“Jo, ser du, mitt barn, du tager dessa
pennfjädrar, som stå i det här glaset — drag
icke upp alla på en gång — med dem... nå nå,
en i sänder förstås ... dammar du väl
inemel-lan alla vinklar och grepar, blåser bort allt
fjun, och låter framför allt hvarje särskilt
pjes qvarstå på sin plats. De här strecken,
som gå tvärs öfver, äro att upphänga pelsverk,
kläder och åtskilliga tygstufvar på. Detta bör
du alltid göra först, och då öppnar du fönstret
och låter blåsa in, likväl aldrig i stark storm,
ty, ser du, det kunde ganska lätt hända att
någon väderil upplyftade skinnen, så att de
sloge ned någon artikel från hyllorna.“
“Kära morbror, nu vet jag precist
alltsammans! Jag skall nog bära mig aktsamt åt, ty
jag är mycket lätthändt.“
“Det tror jag visst, men gå nu ändå
igenom alltsammans, så jag får se hur du artar
dig!“
Det hjelpte ej. Första öfningen måste ske
under gubbens ögon. Lisa hängde med all
tänkbar försigtighet de dyrbara skinnen öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
