Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade redan oåterkalleligt föresatt sig att nästa
vinter svänga sig på Norrbro i en elegant
sidenpaletå.
Efter ett långt och ömt afsked från alla
sina klenoder, ända ned till pottkäsburken,
den Lisa förklarade måste bort, stoppade
kamrern, liksom i tankarne, på sig de öfverblifna
fyra skorporna och sockerbitarne. Ändtligen
uppsteg han i kärran, hvars slammer mot
ste-narne snart beröfvade Lisa nöjet att höra hans
allra sista förmaningar.
‘‘Måtte gubben komma tillbaka med lång
näsa!“ var Lisas fromma önskan, då hon ännu
en gång öppnade triangeln, för att pröfva och
värdera dess skatter.
Som hon nu stod der, lutad öfver ett
utomordentligt magnifikt syskrin af perlemo,
klappade det på dörren, och emedan hon glömt taga
ur nyckeln (likväl sista förmaningen kamrern
gett henne), öppnades dörren, och kongl. sekter
Rosell inträdde.
“Hvad ser jag! Är mamsell Lucie här, och
så tidigt på morgonen? Jag ärnade mig upp
att taga afsked af kamrern.“
“Han är just nyss rest, men han har
behagat sätta mig till vaktarinna af
skattkammaren. Hvad säger kongl. sektern om detta?
Mamma skulle dö af förtviflan, om hon anade
allt hvad här ligger begrafvet.“
Rosell stack först in hufvudet sedan hela sin
person i triangeln, och den blick han, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
