Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
axlarne, och försvann i dörren till köket. Men
kamrern, i det halfsofvande tillståndet, föreföll
både hennes uppträdande och försvinnande
något så när likt en förhoppningens
uppenbarelse.
Med alla tecken af utmärkt hjertlighet och
belåtenhet välkomnade prosten Torblad sin
gäst. De bägge männen voro af ungefär
samma ålder, bägge hade lika förträffligt
bibehållit sig, isynnerhet _prosten, hvars fylliga
kinder och rödlätta, förnöjda anlete uttryckte en
välmåga, som alldeles aflägsnade den tanken
att han förnötte sin enklingstid i sorg och
saknad. Han var icke så stor egoist, att han skulle
genom en onyttig klagan velat störa sin makas
ro i himlen.
“Och nu blir väl min günstige bror
åtminstone en månad här!“
“Få se, få se,“ sade kamrern, “hur
landt-luften behagar mig.“
“Åh, den gör alla menniskor godt. Se
bara på mig. Mins bror hur mager och
rang-lig jag var på den tiden vi sist träffades?“
“Bror var adjunkt då, menar jag?“ inföll
kamrern med ett leende, som borde vara
be-gripligt.
“Visserligen, men icke är det prost-titeln,
som gör fetman heller. Det skall du sjelf finna,
min bror, ty jag ärnar icke släppa dig
härifrån, innan jag ser samma fyllighet på dina
kinder. Landtluften gör underverk, och vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
