Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litet vatten!“ Kamrern räckte henne glaset
på möjligaste bästa kavaljers-manér han kunde
erinra sig.
Sabina tog vattenglaset och läppjade på
det. Med ett svagt: “Tack, det blir bättre,
tror jag!“ sjönk hon åter tillbaka, men likväl
ej så hastigt att icke kamrern först fick riktigt
tillgodonjuta en blick af så mild ömhet, att
han häpnade och blef helt förvirrad.
Efter middagen, då herrarne spatserade i
hagen, sade prosten liksom i förbigående:
“Det är märkligt att, så mildt och godt
Sabi-nas lynne är, har hon dock, som hvarje annan
menniska, en och annan liten egenhet. Så
till exempel tål hon ej gerna andra blommor,
än dem som växa på ängarne, och derföre
är det henne motbjudande att vår beskedliga
hushållerska så der uppdrager dem omkring
gården. För min del vill jag så mycket
mindre förebrå fru Ternström denna oskyldiga
vurm som jag egentligen sjelf finner att den
medför både trefnad och nöje.“
“Ja, icke är det ondt i det!“ sade
kamrern. “Här på landet, der man utan kostnad
kan underhålla blommor, måste det vara
ganska angenämt. Men i Stockholm, der äro
blommor en dyr lyxartikel.“
“Ja, det tror jag!“ inföll prosten, särdeles
belåten att den heliga Sabinas blomsterafsky
icke framlockat någon annan reflexion. “I
Stockholm, det mins jag från gammalt, går det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
