Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stående bakom jalusien, tyckte kurtisen med
vattenkannan taga för stark fart, “allt skyr och
öfverger mig för hennes skull!“ Det gjorde
ondt i Sabinas hjerta, hon tryckte händerna
hård t deremot, men sedan var det henne en
lisa att genom uppryckandet af ett par
blomsterstånd. som Sofie förärat henne på hennes
födelsedag, få ett utbrott för sin smärta.
Hennes styffader, som i detsamma gick
öfver förstugan och tyckte sig höra liksom en
qväfd snyftning från Sabinas kammare, tittade
in. “Hur är det med dig?“ frågade han och
kastade en blick från henne på de uppryckta,
kringspridda blommorna.
“Ack, jag är så ledsen!“ sade hon med
en prosten välbekant röst. “Se, s’ta far, den
stygge katten har varit inne och slagit omkull
mina sköna blomkrukor.“
“Katten visste nog livad han gjorde: han
anade din smak!“ menade prosten. “Men, min
kära Sabina, efter vi nu träffats så här
ensamma, begagnar jag tillfället att tala med dig i
ett ganska vigtigt ämne.“
“Vigtigt ämne?“ upprepade Sabina i
tan-karne och hade så när skrikit till i glädjen.
Kamrern hade visst redan, det kunde ju icke
slå felt, yttrat sig till hennes far. Ack, hon
hade misskänt honom: det var hans
blygsamhet och hennes egen stränghet som hållit
honom tillbaka. Den hederlige mannen, hvilken
älskvärdhet, hvilken fin grannlagenhet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
