Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tomma mjölkaret! Får prosten se någon karl
här, så... “
“Men, min gud, jag har ju utfört ett lofligt
ärende! Jag skall sjelf säga honom det.“
“Nej, nej, icke nu! För allt i verlden gå
under karet!“ Sofie visade så ytterliga tecken
af ångest, såg så outsägligt ömt och bedjande
på kamrern att han, ehuru med yttersta
motvilja och ännu alltjemt bestridande billigheten
af ett sådant förslag, lät den tårögda,
förskräckta Sofie hvälfva karet öfver sig. När
han väl kommit dit, fick han god tid att
efter-sinna orsaken till detta hennes mindre artiga
uppförande. Han ångrade att han gifvit efter
för hennes böner, hvilket hon ingalunda
för-tjent, då hon visat sig så omedgörlig. Men
han var nu der och måste också blifva qvar,
om han ej genom sitt framträdande ville göra
sig löjlig, något som kamrern i allmänhet
mycket fruktade.
Under det kamrern hade sina funderingar
inom karet, gjorde prosten en vidlyftig rund inne
i visthuset, men stannade slutligen i närheten
af fångcellen och yttrade i len och
tillfredsställd ton: “Alltsammans är ordentligt och bra,
min snälla Sofie! Jag är nöjd med dig i allt,
utom i ett fall, mitt barn.“
“Hvad då?“ frågade Sofie med en lätt
darrning på rösten.
“Du sladdrar så gerna med kamrern! Han,
bör du veta, är här för Sabinas skull, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
