Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde berömma sig af en vänlig blick, då
Lassman, efter att ha skänkt Britta en hel
tolf-skilling i drickspengar, lemnade prostgården,
var den unge magistern, hvars deltagande
handtryckning försäkrade att han var uppriktigt
ledsen öfver den elaka verkan hans råd haft.
Först efter ett par dagars skakande på
bondkärran började kamrern riktigt komma
sig. Hittills hade hela friareresan, vistandet
på W. och det brådstörtade slutet på saken
förekommit honom som en osund dröm. Men
ju oftare han räknade reskassan, desto klarare
stod det för honom att han efter affärden från
Stockholm utgifvit mycket penningar, och
ut-gifvit dem — förgäfves. Och det var icke nog
härmed: kom han ej hem med lång näsa! Hela
slägten, fru Norman och Lisa isynnerhet, skulle
utskratta honom, och sjelf var han ej heller
vid bästa lynne.
“Det är en märkvärdig otur jag har,“ sade
kamrern till sig sjelf, “sannerligen märkvärdig!
Vore jag det ringaste skrockfull, skulle jag
häruti se onda tecken och beskedligt låta vara
alltsammans, men, min själ, jag det gör! I hela
Svea rike måtte väl finnas någon mera qvinna,
än den heliga Sabina, som vill gifta sig med
mig.“
Häruti hade kamrern troligen också rätt,
men han insåg i ögonblicket att en resa kring
hela Svea rike måtte bli ännu kinkigare och
förfärligt kostsammare än den misslyckade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
